Vår vardag

Måste faktiskt säga att efter 2 veckor av arbetslöshet, så känner jag mej fortfarande onyttig…. Men nåja man kanske vänjer sig?? Eller??

Mina rabatter får sej i alla fall en riktig omgång. Även hundarna får mera tid än vad dom är van.

I morse höll jag på att skratta läppen av mej. Grannen har fått en del av vår gräsmatta till sina hästar. Dom hade släppt dom där igår någon gång. I morse vid 0600 var jag ute på första pinken med alla hundarna. Nemo stod fridfullt och kissade, när han helt plötsligt kom av sig. Där mitt framför ögonen på honom stod det TRE stora monster!!!  ”Larm! Larm!! Kom igen alla tröga skitar!! Det är något som är fel här borta!!” Ungefär så agerade Nemo. Mitt försök att kalla tillbaka honom var lönlöst. Och inte springer jag så fort iklädd morgonrock och Foppisar heller. Då kom Fussen i 190! Han svepte runt Nemo och fick tillbaka honom. Han lärde sig förra sommarn att dom får vara där…  Men lille Nemo kunde inte riktigt acceptera vad Fussen och jag tyckte, så han drog en repa till… Suck… Då började hästarna att springa och vad tror ni händer då??? Jo dom där kan man valla va???  Tack Fussen för hjälpen X 2 Du är en pärla, som vet hur man löser mattes problem.

Nej nu har jag vilat en stund. Dags att plantera lite mer blommor

Tills nästa gång… Hade!!  // Eva

Nu börjar det bli lite kymigt! Jag är inte ett dugg rädd, men det känns lite olustigt, det som händer här på gården. Det kanske inte är så konstigt att hundarna börjar stormskälla titt som tätt. Vad som förbryllat mej mest att det är trygga Fussen som börjar numer….

Ja vadå undrar ni säkert. Jag ska ta det från början:

Förra veckan när jag var uppe och klädde mej, så tittade jag på mina fönsterlampor i sovrumsfönstret. Tänkte tanken att timern till dom hade fått sej en smäll och borde kastas. Den låg där på fönsterbrädan, men blev av någon anledning kvar där. På kvällen när jag & Totte kommer tillbaka från en prommis med hundarna, så registrerar jag att det lyser i sovrummet. Tänkte inget mer än att Totte varit uppe och glömt att släcka taklampan. När vi senare ska gå och lägga oss, ser jag att det är en av fönsterlamporna som är tända. -Har du tänt den? frågade jag Totte. Nej han hade inte ens varit upp sedan han kom hem. Konstigt, men okay då…. Dagen efter när jag kom hem från jobbet ser jag att utelampan på lillstugan har pajjat. Hmm satte jag inte dit en lågenergilampa där i höstas?? Den borde inte ha gått, eftersom den inte tänds och släks alls… Den är bara på. Jaja Skitkvalite tänkte jag. Men eftersom det är ganska ljust nu så var det ingen panik med att byta.

Isöndags var jag ut i lillstugan för att hämta en pryl, då ser jag att ytterlampan är släkt!! Med strömbrytaren!! När jag kom in igen frågade jag igen om Totte släkt lampan?? Samma svar: Han har inte varit dit ut!!  Vem släkte lampan??? Och vem tände fönsterlampan i sovrummet???

Idag har jag letat häcken av mej efter en liten trälåda. Den finns bara inte någonstans. Suck. Jag lyfte telefonen och ringde Totte och frågade om han sett den?? Svar Nej! Men då berättade han att igårkväll när han skulle gå till sängs, så tittade han in i båda sovrummen som inte används, bara för att kolla så att allt var ok. Då finner han ett av fönstren lite öppet.

Nu börjar vi båda fundera på vad som händer…. Någon som har en idé????

Fler än jag som tror på andar???

// Eva

Efter ett par dagar i förkyldningens tecken, så känns det bättre nu. Inspirationen börjar krypa på mej igen. Synd bara att dygnet har så få timmar. Även om det är mycket ljusare ute nu, så behöver jag sova mellan varven. Jag skulle verkligen vilja dra fram alla mina projekt och vältra mej i dom, för att välja ett på måfå och pyssla med detta. Jag har så mycket idéer som jag skulle vilja prova. Lampskärmar t.ex. Jag har hur många stommar som helst, problemet är bara NÄR jag ska hinna med dom….  Skulle vilja testa olika sätt att klä dom. Ibland (hrm ganska ofta) när någon säger en sak om något helt annat, så kan jag få en bild på näthinnan, hur det skulle vara som t.ex en skärm…. Tokigt?? Tja, men det är väl jag i ett nötskal. Problemet är att jag inte kommer ihåg alla idéer så länge, men dom brukar dyka upp så småningom igen. Så nu har jag lagt upp en hemsida på nätet, där jag lägger ut det jag gör. Det finns faktiskt en hel del där, och mer kommer.

http://www.infoom.se/mysite/index.php?user=11848 

Här är länken till den sidan. Gå gärna in och titta. Kanske hittar du något användbart.

Annars så går mina tankar mycket till vad mina syskon ska få i present nu när dom fyller 40…. Det är inte helt lätt. Så kommer någon i syskonskaran på något, så kommer nästa med ett ”kanske inte så smart…”  Aaahhhhh varför är det så svårt??? Det hela slutar väl att vi kommer tomhnta på fredag… Vilket vore väldigt surt. Nehej! Det är bara att gnugga knölarna lite till.

Ha en bra dag // Eva

Till och med några dagar in i vårmånaden… Det går fort nu. Ljust och fint på mornarna. Här tänds väglyset kl 06,00 och idag släktes det 06,20… Då är det tillräkligt ljust för det. Skönt!! Här händet det väl inte så himla mycket egentligen. Säsongen går på för fullt och sportlovsveckorna är snart över. Sen är det påsk och sen är det mesta över. Men detta är min sista säsong. Kroppen orkar inte mer städa.  Dessutom känner jag mej väldigt ”klar” med denna form av jobb.Vad jag ska göra?? Ja det löser sig nog. Jag har så många ideér.  Men nu ska jag i alla fall mata lite hundar och sedan ta mej upp till skidparadiset Åre med omnejd.. Hade!! Eva

Eller vad ska man tro??? Eller är det något med februari???

Igår när jag skulle åka till jobbet, så var det så himla skönt väder att jag bestämde mej för att dom stora hundarna (Myrra & Fussen) fick vara hemma i hundgården. Eftersom vi hade bytesdag på jobbet, så räcker det med att ha två hundar att rasta. Så fick det bli.

Dagen gick och det blev dags att åka hem. Jag höll precis på att sopa fram bilen under snön, när Totte ringde. När han kom upp på gården hemma, möts han av en Fuss!!!  Snöig, skitig och fulla skägget med isklumpar….  Fussen var frusen och ville in direkt, så det fick han. Totte gick direkt till hundgården, dels för att hämta Myrra, men också för att se om det verkligen var så mycket snö att han tagit sej över staketet någonstans. Men nej då! Precis som förra året när Myrra löpte, så har den pajasen bitit sönder grinden till en flishög och slitit bort nätet såpass att han tog sej ut. Till vad??  Ja inte vet jag, men han var som en tejp efter mej hela kvällen, när jag kommit hem. Så nu får han (och Myrra) följa till jobbet i alla fall….

Ha en bra dag… // Eva

…och snart är Januari ett minne blott. Det märks redan stor skillnad på dagsljuset och det är såååå skönt!!! 

Nemo utvecklas väldigt positivt. Han är en självständig, öppen och väldigt positiv. Stora bullrande och gärna blinkande fordon gillar han…  Här kommer några exempel: Plogbilen kom förbi på vägen en dag. Det är väl 30-40 meter ner till vägen. Nemo springer havvägs ner mot vägen, stannar och med viftande svans så ser man nästan hur prabubblan kommer upp: ”woaw”…. 

En annan dag när jag var på jobbet, så kom vi in på pakeringen efter en rastningsrunda, så kom en skidbuss in på området. Den var stor och blå, medskramlande skidor i sin behållare på baken. Ut kommer massor med människor iklädda hjälmar och pjäxor på fötterna (då går dom ganska konstigt). Samma reaktion…: ”woaooo” 

Ihelgen när hundarna var hemma med husse, när jag jobbade. Han passade på att träna Nemo på att vara i hundgården en stund, när det för en gångs skull inte var så kallt. Där lekte dom och hade kul. Efter en stund hörde Totte (husse) hur det kom en helikopter på låg höjd. Han gick till fönstret, för att kolla upp om någon blev orolig. Då sitter Nemo vid grinden och spanar in helikoptern. När den försvann bakom en stor gran, sprang Nemo till andra ändan av hundgården, satte sig mitt i snön och följde helikopterns färd över himlen…. Då tänkte Totte: Han måste få en egen gokart eller nåt…

Han blir nog en bra hund… Hade // Eva

Vaknade denna morgon som vanligt vid 05.30, med att Nemo skäller och lever loppan nere i köket. Han har hört väckarklockan och han har lärt sig att då är det dags… Sen att vi är lite sega bryr han sig inte om… Han behöver gå ut!!! Fort!!!  På med morgonrocken samtidigt som jag tar mej nerför trappan, snubblande över Myrra och Fussen som är överlyckliga att vi äntligen ska gå ut.

  När hundarna är klara med sitt, så går vi in och då är det min tur… När jag ska sätta på vattenkranen för att tvätta mej, så finns det inget vatten! Sablarns!!! Kan det ha frusit? Har aldrig hänt förut, säger Totte. Dessutom så har det ju varit kallare än dagens temp på –22… Så vi ringer kommunens jourtelefon och efter lite hänvisningar, så ringer jag ett nummer där det plötsligt är en mänsklig röst som svarar. Lite snopen över detta, säger jag bara att jag ringer från Mällbyn i Mattmar. Jaha, säger mannen i andra ändan, har du inget vatten? Äh Nej… Kan vara så att det beror på att brandkåren varit i byn i natt, för hela Mällbyn är torrlagd. OK då vet jag ju i alla fall att det inte bara är här… Bara att vänta och hoppas. Gudskelov så fanns det vatten kvar i vattenkokarn, så det gick ju att få sig lite kaffe i alla fall. Vid sju ringer granne nr 1 för att kolla om vi har vatten. Jag förklarar läget och dom glider lugnt iväg till sina jobb. Framåt 8 börjar Myrra bli otålig. Hon är som en klocka när det gäller mattider. Den tiden är för länge sedan passerad. Men jag vill inte ge hundarna torrfoder utan att vattna på den, så jag tar med mej en 20-liters kastrull och går ut för att hämta lite snö att tina för ändamålet. MEN!!! Var hittar man snö som inte är gul eller bajsfri på denna gård????  Jag hittar den på en översnöad trädgårds soffa. Där fanns det ett tjockt lager av varan. Sagt och gjort, så packade jag mina 20 liter snö och gick in för att tina den på spisen. Det är inte mycket vatten i snö. Det blev nog bara ett par liter blött av dessa 20 liter snö…  Hundarna får sin mat och blir nöjda. Då ringer nästa granne och undrar om vattnet. Även han blev nöjd när han fick besked. 10 minuter senare hör jag hur det börjar fyllas upp med vatten i cisternen på toaletten. Det är över för denna gången. Vi har vatten igen!!

 Mitt i alltihop så ser jag hur vackert det kan vara när det är kallt. Var bara tvungen att ta fram kameran för att fota ett frostigt litet träd utanför vår lillstuga där jag inte förmått mej att ta bort adventsstaken ännu. Det blev även några frostiga kort på fjällen i soluppgången….. // Eva

Bilen ska på verkstan, hoppas dom hittar anledningen till att inte helljuset inte funkar ibland. För att inte prata om varningsblinkersen… Jag fick nästan panik när jag upptäckte att den inte fungerade…

Kylan har i alla fall hejdat sig för den här gången. I skivande stund så är det faktiskt bara -2.5… Lite skillnad mot i fredags när jag åkte från jobbet, då mätaren i bilen visade – 29…

Igår var jag faktiskt ute och provade längdskidorna, för första gången på 8 – 10 år… Jo jag känner det i axlarna idag, men inte så farligt ändå. Jag trodde det skulle bli värre… Så det får nog bli fler gånger.

Kanske en sån här skylt skulle vara bra…

För att varna allmänheten menar jag… Hundarna (dom stora) tyckte nog att matte bar sig ganka konstigt…

Nej nu är det dags att fodra hundarna och dra i väg till bilverkstan…

Hade!! // Eva

…har släppt greppet!!!  Om det är tillfälligt eller inte spelar just nu ingen roll, för jag tänker njuta av en temp på -12–13 gr…  Det är i alla fall stor skillnad mot -25 – 30!  Det går ju faktiskt att vara ute nu. Stackars Myrra har fått köldkramp bara för att hon måste ut och kissa ibland. Det är faktiskt dom små som klarat sig bäst. Myrra löper, så Fussen varken ser eller hör något annat än henne… Att han oxå får kramp och hoppar på två eller tre ben bekymrar inte honom just nu… Bara han får snusa på Myrras fläckar, så är han nöjd.

Det är inte roligt att på morgonen att sätta sig i bilen och åka dom 5.5 milen till jobbet när kvicksilvret drar iväg neråt. Det kan vara -25 här hemma, men när jag är framme på jobbet har det sjunkit till -32… Man får lite paniktankar om att bilen ska lägga av. Men nu känns det i alla fall bättre.

Kan hända att jag tar fram selen och pulkan till Fussen i eftermiddag. Han gillar verkligen det. Han går gärna på i tempot, så bjällrorna sjunger… Då åker svansen upp i topp. Det är bara lite svårt att hänga med i det tempot, så det får väl bli att dra på sig löparskidorna kanske?

Ha en bra dag… för det ska vi ha!! // Eva

Idag är det första dagen på resten av mitt liv….

Inga nyårslöften detta år heller, men visst går funderingarna lite fram och tillbaka… Det finns ju saker man borde ta tag i. Inte bara skjuta framför sig. Jag är verkligen jätteduktig på att skjuta upp allt! Men det kan jag väl försöka jobba på?? Eller hur?

Nyårsaftonen var som vanligt jättelugn. Vi åt gott och sedan sov jag i soffan i stort sätt hela kvällen. Rykte upp mej så att hundarna fick sin mat, men sen somnade jag igen… Vid tolvslaget gick vi ut på baksidan för att kolla fyrverkerier, men det var så mulet att vi inte såg så mycket. Är det riktigt klart, så ser vi faktiskt ända till Åre från oss. Myrra fick vara inne eftersom hon är så skotträdd. Även Ikki verkar rädd, så hon fick sitta i sin trygga bur. Däremot Fussen och Nemo verkade inte ens höra att det small, så dom fick följa med ut på lägdan. Dom tyckte nog att det var roligast med att plöjja runt i snön. Ingen av dom bryr sig i något som dom andra tycker är jobbigt. Skönt att man kan få sånna hundar.

Nu är det dags att åka till jobbet, men först ska hundarna få frukost… Ha det bäst // Eva

Fuss the rocker